Det är ju höst som de flesta kanske har märkt.. Eller mer en blandning på höst och vinter för höst jackan är för kall och vinter jackan för varm. Hatar när det blir ett mellanting, när man inte vet hur det ska vara eller vad man ska göra. Är mitt i ett sånt dilemma nu! Har gått och tänkt mycket idag på vad jag vill göra med mitt liv, vilka val jag ska göra och beslut som jag vet måste tas. Måste ju ändå tänka på mig själv i slutändan, på att jag ska må bra. 

Första steget är träningen. Körde ett pass igår, blev stressigt idag så det får bli imorgon nästa gång och sen på fredag. Det där med att vara ensamstående mamma är inte det lättaste, inte när det gäller att få ihop tiden. Samtidigt som jag vet att jag träna så vill jag ju umgås den lilla tid jag har med min dotter varannan vecka. Det sak jobbas, hämtas på skola, lagas mat och nattas. Däremellan ska vi försöka få lite kvalitets tid! Inte lätt som sagt.. Men, men.. Det är ett liv jag själv har valt.

Men nästa vecka, då jävlar. Blir till att hem och sova efter nattpasset på måndag, iväg och träna, sova lite till och sen på och jobba natt igen. Tre nattpass och en jävligt trött mig.. Men jag har ju ingen att anpassa mig efter, ingen att ta hänsyn till eller laga mat till. Det är väl den enda fördelen med att vara singel, du behöver bara tänka på dig själv. 

Nehej.. Om jag skulle ta och fundera ut vilken hårfärg jag vill ha och kanske gå och lägga mig.. Ska ju trots allt upp 4.45 :) 

Gonatt alla

P&K  

Ja, det räcker kanske med rubriken.. Behöver inte skriva mer egentligen för att folk ska fatta att det mesta känns som FUCK, FUCK, FUCK..

Men varför? Har ju en underbar dotter, familj och vänner. Ett heltids jobb som jag trivs med och goa arbetskamrater. En stor och fin lägenhet med eget rum till dottern. 

Men jag är långt ifrån nöjd med mitt liv. Med 20 kilos övervikt så har jag ont i knäna, mår dåligt över mitt utseende, har Vitiligo (dock inte så farlig, men ändå) och äter blodförtunnande medicin (Waran). Fick ju diagnosen DVT, blodpropp i benet för ett halvår sen. Har ätit medicin och tagit täta PK-kontroller. Och innan diagnosen gick jag i minst ett halvår med smärtor i benen som totalt ignorerades av vårdcentralen och läkare. Men jag gav mig inte. Men det skulle till ett Akuten besök för att konstatera det. Jävla tur att den inte hade vandrat upp och satt sig i lungorna!

Men nu har det som sagt gått ett halvår och jag väntar på ett läkarsamtal imorgon som ger mig beskedet om jag får sluta äta dem snart!

Sen behöver jag inte gå in på den största anledningen till varför mitt liv känns skit just nu, det fattade ni kanske i andra inlägget. Men jag har ju helgen att se fram emot, om han nu inte väljer att gå hem med nån annan tjej. Återstår att se. Full ska jag bli i alla fall! Är ju både barn och jobbledig denna helgen. Skriver som om det är torsdag redan! Hehehe...

Japp, så är det.. Dagens må bra och klapp på axeln till mig för att jag lyckades ta mig till gymmet idag. Har egentligen ingen ursäkt till att inte gå dit.. Det e ju fan gratis och nära där jag bor. Imorgon tar jag med mig lilltjejen för ett pass så kan hon få trötta ut sig på motions cykeln :)

Med det så säger jag godnatt och tackar för mig, även om jag vet att inte många (om någon) läser. Men det är fan så skönt att få skriva av sig all skit!

P&K

Tittar på Music and Lyrics med viss ledsamhet och saknad. Saknaden efter M som jag delat musiken med i 2,5 år, som jag har sjungit med, spelat med och älskat med.

Just nu, de senaste dagarna, senaste sekunderna har jag saknat honom nåt så fruktansvärt. Vet inte om det är närheten och sällskapet jag saknar, eller om det är allt.

Självklart älskar jag honom fortfarande, han är ju den jag har älskat mest förutom min dotter.

Saknar hur vi brukade skratta åt Seinfelds bloopers, när vi mös i soffan framför en skräckfilm eller tävlade mot varandra i På Spåret. Ett TV-program som jag förmodligen inte kommer kunna titta på längre, likaså Så mycket bättre. Det har liksom varit våra program, vårt helgmys.

När vi har suttit och druckit öl och klinkat på både gitarr och synth, sjungit, skapat och skrattat.

Vi har på något sätt hört ihop. Han har älskat alla mina fel och brister, skrattat åt mina dumma kommentarer och funnits där när jag har mått dåligt.

Vad har då jag gjort?? Jo, jag har älskat honom, avgudat honom, skrattat med honom, åt honom och gett honom hela mig..

Det enda felet jag gjorde var att svika honom.

Att vara sjukskriven är bland det tråkigaste jag vet. Bara sitta hemma och glo på TV, baka, baka, baka och åter baka.. Tror jag har gått upp 3 kilo denna veckan!! Får bli ändring på det. Börjar jobba imorgon igen men det blir en slow start.. 13-21.30, sen ledig fred,lörd,sönd,måndag.. Blir en långhelg med älskade dottern som jag hämtar på Fredag med tacos, chips och godis samt en massa film? Imorgon blir det även lite utgång efter jobbet, karaoke kväll.. Alltid lika kul att titta/lyssna på andra som sjunger.. Men nu ska jag snart ge mig iväg för att lämna lite grejer till min dotters pappa och krama om min prinsessa ?

Ikväll är det film för hela slanten som gäller. En god vän kommer förbi med chips och cola och vi ska bara mysa och snacka skit. Skönt att kunna göra det en vanlig måndag och ännu skönare att slippa sitta ensam ytterliggare en kväll. Det kommer bli tårar och skratt och mycket tankar om kärlek och livet.. Vi ska ju trots allt titta på The notebook (Dagboken) ?

Vad gör du när den du älskar mest inte längre vill leva med dig och det är ditt eget fel. När ångesten kryper fram på natten och du inte kan sova för att tankarna bara snurrar i huvudet. 
Vad gör du när du ser honom prata med en annan tjej på krogen, byter nummer och flörtar mitt framför ögonen på dig. 
Vad gör du när tårarna plötsligt kommer ute på stan eller på bussen, när du inte kan kontrollera dina känslor. Vad gör du när du tänker tillbaka på allt roligt ni har gjort med barnen och själva på somrarna, på saker ni skulle gjort denna sommaren. 
Vad gör du när din dotter varje dag frågar när ni ska flytta ihop igen, när hon och hans son får leka igen när hon säger att hon saknar dem. 
Vad gör du när du är så dum att du följer med honom hem från krogen och vet att du dagen efter kommer att ha ännu mer ångest. 
Vad gör du när du bara vill hålla om honom, säga att du älskar honom, aldrig mera släppa honom. 
Vad gör du när du inser att det aldrig mer kommer att bli ni igen, att ni aldrig mer ska vara en familj. 
Vad gör du när du vet att han kommer att träffa någon annan att älska, kanske inte idag men nån gång. 

Vad gör du???

Jo, du dör lite inombords varje dag, ditt hjärta värker och din puls går på högvarv.
Du gråter, skriker och förbannar dig själv för att du har varit en sån jävla idiot och mist det bästa som någonsin hänt dig. 
Du inser att du aldrig mer kommer att älska någon som du älskar honom. För det gör du, du älskar honom fortfarande så mycket att hjärtat brister mer och mer för varje dag som går. 
De säger att tiden läker alla sår och att allt blir bättre, men för dig fungerar det inte så, för dig blir det jobbigare och jobbigare.  

Du kommer aldrig att kunna släppa honom, glömma honom eller sluta älska honom.

Du kommer sitta där med ditt brustna hjärta tills det inte längre orkar slå. 

Du kommer att hata dig själv resten av livet.

Du kommer att dö lite inombords varje dag.

Vad gör du???

Skrev detta i somras efter min och mitt ex separation.. Vissa av känslorna finns kvar medan andra har avtagit. Vi träffas fortfarande som KK men utan de jobbiga känslorna som fanns där innan. För bra sex har vi, sjukt bra... Och det var ju så vi började vårt förhållande, som KK så varför inte avsluta det så?