Tittar på Music and Lyrics med viss ledsamhet och saknad. Saknaden efter M som jag delat musiken med i 2,5 år, som jag har sjungit med, spelat med och älskat med.

Just nu, de senaste dagarna, senaste sekunderna har jag saknat honom nåt så fruktansvärt. Vet inte om det är närheten och sällskapet jag saknar, eller om det är allt.

Självklart älskar jag honom fortfarande, han är ju den jag har älskat mest förutom min dotter.

Saknar hur vi brukade skratta åt Seinfelds bloopers, när vi mös i soffan framför en skräckfilm eller tävlade mot varandra i På Spåret. Ett TV-program som jag förmodligen inte kommer kunna titta på längre, likaså Så mycket bättre. Det har liksom varit våra program, vårt helgmys.

När vi har suttit och druckit öl och klinkat på både gitarr och synth, sjungit, skapat och skrattat.

Vi har på något sätt hört ihop. Han har älskat alla mina fel och brister, skrattat åt mina dumma kommentarer och funnits där när jag har mått dåligt.

Vad har då jag gjort?? Jo, jag har älskat honom, avgudat honom, skrattat med honom, åt honom och gett honom hela mig..

Det enda felet jag gjorde var att svika honom.