Ja, det räcker kanske med rubriken.. Behöver inte skriva mer egentligen för att folk ska fatta att det mesta känns som FUCK, FUCK, FUCK..

Men varför? Har ju en underbar dotter, familj och vänner. Ett heltids jobb som jag trivs med och goa arbetskamrater. En stor och fin lägenhet med eget rum till dottern. 

Men jag är långt ifrån nöjd med mitt liv. Med 20 kilos övervikt så har jag ont i knäna, mår dåligt över mitt utseende, har Vitiligo (dock inte så farlig, men ändå) och äter blodförtunnande medicin (Waran). Fick ju diagnosen DVT, blodpropp i benet för ett halvår sen. Har ätit medicin och tagit täta PK-kontroller. Och innan diagnosen gick jag i minst ett halvår med smärtor i benen som totalt ignorerades av vårdcentralen och läkare. Men jag gav mig inte. Men det skulle till ett Akuten besök för att konstatera det. Jävla tur att den inte hade vandrat upp och satt sig i lungorna!

Men nu har det som sagt gått ett halvår och jag väntar på ett läkarsamtal imorgon som ger mig beskedet om jag får sluta äta dem snart!

Sen behöver jag inte gå in på den största anledningen till varför mitt liv känns skit just nu, det fattade ni kanske i andra inlägget. Men jag har ju helgen att se fram emot, om han nu inte väljer att gå hem med nån annan tjej. Återstår att se. Full ska jag bli i alla fall! Är ju både barn och jobbledig denna helgen. Skriver som om det är torsdag redan! Hehehe...

Japp, så är det.. Dagens må bra och klapp på axeln till mig för att jag lyckades ta mig till gymmet idag. Har egentligen ingen ursäkt till att inte gå dit.. Det e ju fan gratis och nära där jag bor. Imorgon tar jag med mig lilltjejen för ett pass så kan hon få trötta ut sig på motions cykeln :)

Med det så säger jag godnatt och tackar för mig, även om jag vet att inte många (om någon) läser. Men det är fan så skönt att få skriva av sig all skit!

P&K